Serner och Montelius pratar persilja i P1.

Det formligen dryper av ointressantheter om radioapparaten idag. Först kommer det en människa och talar om att hon är en krigare. Något intressant om krig finner man inte i pratet dock. Inte en enda intresanthet. Kanske skall man kunna tacka nej oftare till att sommarprata, om man känner att man inte har något att tillföra. Så kommer Montelius och ska ha hand om Allvarligt talat. Så vitt jag hör är hon inte ett dugg allvarlig, men hon dillar lite fram och tillbaka och upp och ner som svar på frågor om Människan r för intelligent för Jordens väl eller om människan är ond, hyser ondska, eller gör onda handlingar då och då. Allvar är nämligen det som gör att man kan svara ETT. Ett bestämt något, om än övergripande. Om ni förstår. Så var Montelius´ svar på om hundarna komma med i himmelriket lite jobbigt, då man givetvis bort tala om alla andra djur också. Beträffande hur världen skulle se ut om det inte fanns rädsla, så missade Monty även där. Utan rädsla skulle man nämligen inte ha någon humor, och då fanns ju inget allvar heller, och då inget allvarligt talat. Fast nu fanns det ju inget Allvarligt talat nu heller, å andra sidan, eftersom Monty just inte lyckades vara allvarlig.
     Människor som inte har något att komma med, varför visar dom upp det offentligt? Jag fattar det inte. Man borde tala om för dem hur bleka de är, så att de kan söka göra något åt det. Serner kunde ju t.ex. sluta lyssna på sentimental musik, och strax skulle allt bli bättre. Montelius kunde ta och skaffa sig en mer gedigen grundutbildning i humaniora på gamla dar. Det är ingen omöjlighet. Man kan läsa på universitet även sent. Kanske skulle det hjälpa. Eller så kunde hon bli dagistant. Men - för sankt Bernhards skull - ställ inte upp i Allvarligt talat!