Inga bilder på rad

Mening byggs inte av/med fotografier. Man bör betänka att ordet ”porträtt” vad gäller foto, givetvis är helt missvisande. Fotot registrerar det synliga ljuset. Ett målat porträtt – i den hävdvunna meningen – däremot - är ett resultat av en kombination av Målarens begär och objektets begär, ett resultat av den egendomliga interaktion emellan dessa två begär, accentuerat eller åtskilt av en befintlig – eller obefintlig eller speciell – talang för måleri. Här kan skönjas sanning, i överförd betydelse. Men ingen mening, i egentlig mening.

Så kan man säga att författeri till att BÖRJA med är något i stil med måleri, till dels. Den som berättar begär sitt berättande och sitt objekt och är glupskt begärd av detsamma. Men den som berättar kan nu begära så mycket mer av sitt objekt, och den har ett objekt som ofta begär så ofantligt mycket mer av sin ”porträttör”. Ty objektet är inte bara en själv, ( ty allt berättande faller tillbaka på en själv ) och en familj, en tid, men väl hela världshistorien och Tillvaron, ja objektet begär sannerligen mer än vad en brukspatron begär av sin porträttör, objektet begär betydligt mer. Ett foto är en tillfällighet, men en världshistorisk målning, en Rembrandts självporträtt, är en gigantisk genomarbetad Sanning, något nödvändiggjort i artistens Sanning, och en författares verk har att ta i beaktande - med oändlig Hänsyn - Allt. Allt, ja Alltet, står på spel. Allt är involverat, och skall en bok bli fullkomnad, så bör författaren låta sitt objekt få eget liv, en värld födas på nytt ur den gamla, en ny Sanning träda fram, - en blick skall möta sig själv bakom ryggen på evigheten - och man kan därför utan överdrift säga att det, att lägga ett fotografi vid sidan av ett bokverk och peka på dem båda - det ena först och det andra sen - och säga att det ena är lika så mycket värt som det andra, det illustrerar en komplett förlust av Ande, alternativt en påvert utvecklad sådan - i det första fallet mest trolig orsakad av en missförstådd postmodernism, en tanklös relativism ur vilken det Väsen föds, som bland annat har flera huvuden på en hals. Nej ur foton, liksom foton på rad ( s.k. "film" ), kan ingen som helst sanning läsas. För att begripa detta måste man dock bli varse och inse något om betydelseskikt. Innan man insett detta med skikten har man bara upplevelsen av litteraturen. Denna kan visserligen räcka för den enskilde. Ja, gott och väl. Men för Läraren, då är det där med skikten nödvändigt. Visst, visst, helt visst kan man tala om skikt både vad gäller fotografier och oljeskisser, men det verkliga miraklet vad gäller skikt, det FÖREKOMMER bara i litteratur.