My magnum opus

-
https://www.adlibris.com/se/e-bok/kafka-and-the-kafkaesque-9789177650591https://www.adlibris.com/se/e-bok/kafka-and-the-kafkaesque-9789177650591

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den mystiska intressanthetens litteratur: kampen mellan författaren och berättaren

-
Bild
    ICKE OM DOKUMENTÄRROMANEN   Invitation till en gård på landet Min senaste roman ( om Edward Tegelkrona ). Utkom aug. 2024. Köp och läs! Invitation till en gård på landet Kaj Bernh. Genell 2024     Människor som utvandrar från en fattig och trist bygd vill ofta berätta länge om det, och ofta bygger de hela sin identitet runt flytten, och runt det för dem egendomliga, att de ändå aldrig nånsin riktigt flyttat , men att de, livet igenom, befinner sig i ett slags limbo , varken här eller där, och att de tycker att just detta måste man framför allt berätta för andra människor om, människor som förmodligen allihop befinner sig i ett eller annat limbo, än just nödvändigtvis i deras. Har man inget annat att berätta om, vilket man ofta inte har, då de flesta människor inte har nån fantasi, så kan man alltid berätta om detta ituslitande av ens Ego som situationen med flytten försatt ens ack så ordinära själ. Därför svämmar nu världen över av romaner, poem ...
Read more »

Demytologisering genom skräck. Om Sören Kierkegaard

-
Bild
    En skrämmande INLEDNING       E N hiskelig mängd människor – förmodligen mest av det manliga genuset – lever sina liv utan att nånsin ha någon nära vän. Detta är sorgligt, då de flesta människor – även män – nog helst av allt vill ha någon pålitlig person i sin närhet, som man kan dela med sig av problem, plågor och glädjerus. Bland alla de, kända eller okända människor, som i gången tid levde utan vänner, fanns under tidigt artonhundratal den danske filosofen och debattören Sören Kierkegaard, världskänd som en av modernitetens mest fantasifulla instigatörer. När Sören på 1850-talet tog sina dagliga ”MÄNNSIKORBAD”på Köpenhamns centrala gator ( kring Nörrebro ) så var han välkänd, och han kände också majoriteten av de människor han mötte på den promenad, som han kallade ”bad”. Att kalla en stadspromenad för ett ”bad” – och alltså mer eller mindre direkt referera till sina samtida medlevande människor som vatten – avslöjar ingen särskilt dialogis...
Read more »