,Tydligtvis

 

Nu hände något med papegojan. Med ett nära nog osannolikt brak hade denna försatt sig inte bara i rörelse, men även bestämt sig för att med all kraft under vingrotation,braka in i burens ena kortsida. PANG!, lät det. och hela buren riste och gnydde och frön och halm flög upp i ett stort dammmoln, som strax kom både Stig och mej att både nysa och hosta.

Vi fick snabbt rycka upp ett fönster, för att sen rymma ut på balkongen där vi sen stod och nös och pustade ut, medan inne i Stigs lägenhet, den stora gröna arapapegojan gjorde ett andra försök att bräcka bort kortsidan av dess fängelse. Föergäves även denna gång.

”Herregud”, sa Stig,” va fan var det?”

”Den har väl lärt sig att flörstå, tydligtvis”, sa jag, och använde i rena skräcken ett ord, som en gammal släkting till mig brukade använda i varannan mening. Kanske dyker sådana egendomliga ord, som ”tydligtvis” upp efter svåra trauman.