DEN LÖGNAKTIGA BARN- och UNGDOMSBOKEN

 S E X T O N



DEN LÖGNAKTIGA BARN- och UNGDOMSBOKEN



Nästan alla människor överallt i världen är mycket allvarligt mentalt skadade av de slags böcker de hade påtvingats som små. Av någon dunkel anledning, eller egentligen av den självklara anledning, som kallas ”profit”, hade några människor, med stöd i olika oklara föreställningar om kunskap, moral och uppfostran, lyckats under flera århundraden prångla ut böcker och tidningar som man påstod skulle passa, förnöja och vara till god instruktion för barn. Detta kapitalistiska geschäft har genomsyrat samhället till den grad, så att man överallt i uppmuntrat diverse individer, som annars inte hade haft någon möjlighet att försörja sig, förmodligen, att SKRIVA BARNBÖCKER.
       Dessa böcker, som alltså skulle vara speciellt avsedda för folk i ett visst ålderspann – för att sedan på något mysteriöst – eller ”sällsamt”- sätt vara ”passé” – har medfört ett nära nog oändligt lidande för mänskligheten, något som man först i dagarna uppmärksammat i vissa insatta kretsar.


Det förhåller sig ju så att barn- och ungdomsböcker byggt på den tveksamma uppfattningen att man bör servera barn och ungdomar det dom kan förstå. Så har man – i sken att vara välvillig – skapat för barn och unga en alternativ, FALSK, världsbild, som man alltså i miljontals böcker serverat barn och unga.
Givetvis växer de flesta barn och unga upp ( ändå) och upptäcker då, till sin fasa eller förtjusning, att allt man lärt sig i barn- och ungdomsböcker var helt fel, och ren lögn.
Så får man börja på ruta ett, och inse att världen är inte präglad av förekomsten av snälla gossar och stygga, och dito flickor, men av människor som passionerat på olika sätt begär varandra.
Författarna till barn- och ungdomsböcker har i alla tider urskuldat de falska världar de skapat med att: ”Man kan ju inte ge barn en värld full av passioner, som barnen inte har!”
Hur falsk är inte detta!
Men vad bör man då ge barn för böcker, om inte dessa falska böcker, där folk inte har sexuella impulser?
Man bör givetvis inte ge barnen några böcker alls.
Man måste säga till barn, att de ännu är små, och att de får vänta med att begripa berättelser och begripa världen till de är vuxna. Till dess får de spela boll och skapa lekar bäst de kan själva. De lekar de skapar räcker alldeles utmärkt för att lära dem basfakta om hur man överlever och hur man bäst umgås. Det viktiga är att barnen lär sig att de måste begripa världen först som vuxna, och att de som barn har begränsade vyer, och att de har begränsade rättigheter och skyldigheter.
Ty som det nu är, så har de vuxna med sig i bagaget en mängd historier, myter om världen, som de måst ta avstånd ifrån.
Varje modern vuxen människa har alltså ett hundratal böcker i sitt minne av världar som är helt absurda, och där figurer som heter Fantomen, Tarzan och Nalle Puh och Ville Vessla lever i absurda värdar, som ingenting alls har att göra med den verkliga.
Människor måste förhålla sig till den besvikelse det var att man lärt upp dem som små att betrakta världen helt fröenklad, och det bara för att tusentals obegåvade människor, som suttit och prånglat ut barn- och ungdomsböcker, behövt få in pengar för att sätta gröt på bordet, till sig själva och sina ungar.
Den allra största lögnen i världen är att barnen behövt kultur, och att de kunnat tillägna sig visdom, medan de var små.
Detta är ju helt gripet ur luften, och helt ologiskt.
Världen är världen fört i och med att människor genomgått puberteten, och innan puberteten är världen inte till som mänsklig värld.
Ett barn är ett barn, och inte en vuxen människa. Ett barn skall inte i böcker instrueras att det finns en begriplig värld, utan sexuella passioner, och att detta är en total värld, som de måste förhålla sig till. Om barnet lärs att se världen omkring sig som total och begriplig, så n måste ju världen därmed förklaras obegriplig. Om barnet ser vuxna, som handlar i passion, som måste ju dessa handlingar synas helt absurda, för barnet, och man borde alltså, istället för att för ett barn försöka förklara en vuxens passion, helt enkelt säga, att det där tillhör den verkliga värld, som ni ännu inte befinner i er, och därför måste vänta med att förstå, varför ni inte bör ha några böcker, eftersom alla dessa böcker är falska.
Ni bör vänta, och läsa riktiga böcker, och där får ni minsann ändå nog av falska böcker, som ni behöver sortera ut från de sanna, vilka äro väldigt få!
Barn får snegla över axeln på de vuxna när de läser. Barnen måste bara försöka förstå de vuxnas böcker, till den dag, då de faktiskt förstår dem! Tills den dag som barn förstår vad som står i böckerna, tills den dagen får de leva i ovisshet!
Det brott som begås mot miljoner barn och ungdomar dagligen av dessa författare måste stävjas.

Bedrägerit är ju tvåfaldigt.
1. DELS förstår inte ett barn vad det är för konstiga sagor man vill dyvla på det, då det är uppenbart för varje barn, att det som sägs i barnböckerna inte överensstämmer med den värld de ser omkring sig, vare sig i konkret eller symboliskt avseende. Barnen ser att barnboken är lögn, men FOGAR SIG, eftersom barnet tänker att det ju är nästintill omöjligt att de vuxna skulle servera böcker åt barnen, där man medvetet ljuger för dem om verkligheten.
Till slut, vid hundrade barnboken, så ger många barn upp, och tänker att de accepterar lögnerna, och resignerar och tar verklighetsbilden på allvar, trots alla inadvertenser.
2. DELS har vi situationen, då barnet blir vuxet, och nu upptäcker att allt vad de dittills har serverats i form av litteratur och kultur var REN LÖGN. Då är de alltså OFÖRBEREDDA på verkligheten. NU har de ingen guidning längre. Nu sägs det plötsligt, PLÖTSLIGT, att man måste vara KRITISK. DET sa man aldrig förr. Det var bekvämast för de vuxna att servera lögner och att uppmana barnen att INTE STÄLLA FRÅGOR.

Att mena ( 3.) att det är pittoreskt med alla dessa minnen av de infantila böckerna, skrivna av korkade, giriga människor ( som inte är i stånd att skriva en RIKTIG bok ) det är att förminska det lidande som ju drabbat människor som fått uppleva att de ljugits för som barn.
Det finns människor – och de är alls inte få – som livet igenom TROR att det verkliga, och sanna här i livet ändå bäst representeras av Nalle Puh och Fantomen, trots att vetenskapen säger annorlunda.
Och det är ju en tragedi.

Om barn- och ungdomsboken inte fanns, så blev alla vuxna hela och harmoniska människor.