kapitel 44

 

F Y R T I O F Y R A

 

HERBERT STÄDAR

 

 

 

 

”Vad är detta?”

Herbert lyfte på några böcker, som stoppats ner i sekretärens nedersta låda, och såg på en bunt gamla foton som låg där, huller om buller.

 

Det var kort från logementet i Karlborg.

Långsamt lyfte han upp kortbunten, som väl innehöll ett femtotal kort.

Det var nog trettio år sedan han sist tittat på dem.

Han mindes dem mycket väl, fast med starkt dubbla känslor. Fotografierna hade han själv tagit, men med en lånad kamera. Dessa bilder var helt otypiska för honom och reflekterade mer den excellens som den lånade kameran haft, än hans egna kvalitéer som fotograf.

En del långa söndagar på regementet - under den första tiden i Karlborg - hade Herbert önskat ha en kamera, och varit sur på sig själv över att aldrig skaffat något mer än en enkle ”lådkamera”, som det hette.

Då hade han sett att pojke på ett annat logement hade haft en tre, fyra kameror i sitt logementsskåp, när han av en händelse besökt logementet för någon bagatell, kanske låna en cigarett, eller nånting..

Denne, en viss Tor, hade suttit försjunken i att byta objektiv eller någonting, då Herbert hade frågat om han inte kunde få låna, eller få köpa en av hans kameror, för att ha med sig på cykelturerna i Tivedens skogar på helgerna. Tor hade motvilligt lånat honom en av kamerorna, den med enklast mekanik.

På förfrågan visade kameramannen honom även framkallningslabbet, som låg under soldathemmet, i källaren, och som var utrustat med förstoringsapparat och kemikalier, och även fotopapper, i viss utsträckning.

Efter en vecka, då Herbert varit ute och tagit en mängd kort invid Vättern, valt motiv på fästningens murar och inne i Tiveden, där det fanns små sjöar, tjärnar, med röda näckrosor och annat. Alla kort han tog var dock i svartvitt. Det verkade ju enklast för en amatör att ta i svartvitt.

När han en kväll framkallade och kopierade allihop, med användning av förstoringsapparaten, och en hel bunt nyinköpta fotopapper, storlek A4, slogs han med häpnad över resultaten.

Det var som om han aldrig i sitt liv förut fotograferat.

Åtminstone hälften av bilderna hade en enastående kvalitét och slagkraft, och påminde starkt av de foton han under sin gymnasietid sett på konstutställningar i Göteborg.

Man fick vid skådande av dem en närmaste metafysik känsla.

Korten var sådana, så att de hänvisade till någonting helt främmande och eteriskt, drömskt, förälskat.

Den just lagoma kornigheten lyfte upp bilderna på fästningsvallarna och träden och Tivedens vatten upp till det sublima, det Absoluta och det sällsamt mystiska, och hade dessutom en nästa erotisk kraft, som gjorde Herbert alldeles matt.

Denna kamera, liksom förmodligen alla Tors kameror – varför han varit så tveksam inför att skiljar från någon av dem – var , misstänkte Herbert, av en enastående kvalitet, och ren världsklass.

Generad stoppade han undan bilderna, vars slagkraft ju inte hade uppnåtts genom hans egen skicklighet, men uteslutande genom ekvilibrismen hos Zeiss-objektivet, eller något annat i kameran, svarade inte mot något alls i honom själv.

Han kunde inte för sitt liv säga till någon att han själv tagit korten, men k lade allihop i ett kuvert, som han sedan tagit hem och lagt i byrån, när han kom hem.

Kameran hade han mumlande lämnat tillbaka till Tor, och denne visade inte något intresse för att få veta om det blivit några bra bilder, eller inte.

PÅ ett enda av korten hade han fotograferat sina kamrater.

De satt på sina rutiga lakansöverdrag i sängarna, som  skulle bäddas så noggrant.

De skrattade, och hade lugg ner i pannan. Lite finniga var dom, men glada.

Herbert ville inte se bilderna.

Det var som om han inte bar ångrade bilderna, men som om det var mycket mer han led av. Han visste inte riktigt vad det var. Det var bara så oändligt plågsamt, och han bestämde sig för att aldrig nånsin se på bilderna igen.

”Not on pain of death!”. Sa han högt för sig själv, när han sköt in det stora konvolutet in under några skjortor, som var sådana skjortor han köpt en gång, men ångrat sig, och låtits sitta kvar i sina förpackningar, uppnålade på sin kartong, och omslutna av cellofan.

 

------------------------------------------------------------