PANIK

 

PANIK.

 

"Laviner i fjällen ökar lavinartat."

 

Jag lovade min förläggare att det skulle bli en lättläst roman, och att den skulle locka många läsare, för den skulle bara rakt igenom handla om panik.

Alla vet vad panik är, och panik är nu – hur obehagligt det än är – inte något som kan förknippas med långtråkighet. Det tillhör dessutom den grupp av tillstånd, som man lätt tillskriver andra, och ett tillstånd som det är lätt att förakta, även om man själv ju har stiftat bekantskap med det, åtminstone tillräckligt mycket för att veta EXAKT vad det är. Så är panik alltså det perfekta ämnet, för den som vill luta sig tillbaka och i lugn och ro kunna avnjuta vilka dårskaper begåvningsmässigt mindre lyckligt lottade människor har råkat hamna i, förmodligen just bara genom karaktärslöshet och dumma livsval. Ingen VETTIG människa drabbas ju av panik! Panik är ju inte en olycka som drabbar en – och olyckor rår man inte på – men ett sanslöst dåligt SÄTT att MÖTA olyckor på.

 

Genom att på så vis kunna lotsas igenom en del händelser, som präglats av ren panik, så kan man också eventuellt lära sig en hel del om livet, som annars vore fördolt för en. Att kunna få se hemligheten bakom panik, det kan ju eventuellt vaccinera läsaren mot att nånsin själv drabbas av panik, inte ens om sjukdom, fattigdom och död skulle drabba en, vilket ju – även om det är osannolikt – skulle kunna inträffa, även i läsarens fall.