och vindarna lätta

I held a jewel….

Jag höll en ädelsten i min hand

Och somnade.

Dagen var varm och vindarna lätta

Och jag sa: ”Det blir bra.”

Jag vaknade och bannade min ärliga hand, - ty

Ädelstenen var borta,

Och nu är ett ametistminne

Allt jag har.

Emily Dickinson

(övers. KG.- Jag har inte checkat upp Ann Jäderlunds översättningar av en del Dickinsson. Det kan jag göra efter jag har översatt det jag vill översätta. Ju.)

En tävling ( E. Dickinson )

I send two Sunsets …..

Jag skickar två solnedgångar –

För Dagen och jag hade en tävling.

Jag ordnade till två, ja ännu fler, Stjärnor,

Medan Dagen gjorde en enda.

Hans är givetvis finare –

Men, som jag sa till en vän,

Min är avsevärt mer lämplig

Att bära i handen.

Emily Dickinson

 ( ur: Den enda Hunden ) 

 ( övers. KG )

Hemlighetens förorter. ( Dickinson )

The suburbs of a secret.

Hemlighetens förorter

Borde vaktas noga av varje strateg.

Bättre än att gå in på själva drömmen

är

Att väldigt noga studera sömnen.

( Emily Dickinson )

(övers. KG. )

Båt i fara. ( Dickinson )

Adrift! A little boat adrift!

Hallå! Båt i fara! En liten båt på drift!

Och natten är nära!

Kan ingen lotsa den båten

Till närmast säkra hamn?

Så säger sjömännen,

Att igår, just när skymningen var som mörkgråast,

Gav så en liten båt upp sin kamp,

Och sjönk och sjönk.

Men Änglarna säger,

Att när morgonljuset åter gnistrande glödde

En liten båt, förödd av stormen,

Snabbt åter riggade upp sina master

och satte alla segel,

För att sen, triumflikt, kasta sig fram 

över havet.

( Emily Dicksinson )

( övers. KG.)

Över fälten för att bärga hö

I wonder if the sepulchre…

Jag undrar om inte Graven

är ett ensamt ställe

När män och pojkar,

lärkor och Juni

beger sig iväg

ner över fälten för att bärga hö.

Emily Dickinson

( övers. KG. )

Deras varma återblick

The distance that the dead have gone

Avståndet som de döda

tillryggalagt

Framstår inte först så klart.

Ty att de kommer åter

Det tycks helt möjligt

Under många år av vårt

hektiska liv.

Men en misstanke säger oss nu

Alltmer,

Att vi har följt med dem.

Ty så mycket har vi vant oss

Och fäst oss vid

Deras varma återblick.

Emily Dickinson

( övers. KG. )