Diamanten
Kapitel ett. Ängsmarkerna låg blöta efter gårdagens och nattens regn. En hare vände plötsligt öronen i skogsbrynet och den kyliga morgondimman lättade i dalen. Himlen över slätten var, trots att den var grå, genomlyst och skimrade. Den välvde sig stor, tyst och blänkande över det gamla herresätet, ett gult schangserat trevånings träslott. Det var urmodigt i allt, med sina flagnade fasader, och med sin av krusbärsbuskar och aspar kringgärdade trånga gårdsplan, där en väldig tårpil stod och grät, sorgmodigt. Godset hette Barkholm. Det var inte helt lugnt denna sensommardag, och snart kom en vass vind och slet och drog över trädtopparna ute på Portlandslätten. Klockan var nu snart elva. Den gamla hederliga västvinden, som alltid bringat välstånd till denna del av landet, ryckte bort till och med helt friska löv från aspar och lindar, och över himlen tumlade stora gråblåa sjok av moln groteskt fram. I den saltmättade luften kändes att det sn...