tänker jag då

        ”Det är framför allt viktigt att inte låta psykopaterna styra världen. Vad vi behöver i en modern kommunikationstät värld, är en sköld emot psykopaterna. Ty de ( eller ni, eller vi ) är så duktiga på att via ord övertyga, på ett övertygande sätt.” Det ansåg Tutor Larsson, som var en ung blond dräng på Barkholm och som, klädd i grå, säckiga byxor, just nu gled fram på en gammal mörkgrön damcykel upp mot godset, blängande upp mot solen, som just skulle till att gå i moln. Kanske skulle de te å bli lite regn i alla fall. Man kanske skulle ställa fram e tunna. Tutor var politiskt intresserad, vegan och för barnbegränsning.   Angående dennes syn på psykopatrna, så hade den växt fram undersamtal med traktens postförmedlare, en viss Pontus Gammelstedt, som på sin runda brukade stanna till vid godset en timme eller så. Pontus bodde uppe vid stora vägen, intill bilverkstaden, och körde själv en urgammal volvo. Pontus menade nämligen, angåend...

  DELUSION   ISLAND. Many would assert that if you have misunderstood something, then you haven´t understood at all. But it might not be that simple. Because look at the concept of misconception. Suppose you have a misconception regarding something specific. In that case, you might say that you haven´t got any conception at all about it. But certainly, you have. You do have a conception that you might have harbored for many years and upon which you have based all your doings, dreams, and plans. A misconception is some kind of conception. Otherwise, you might not have been able to build all your life on it. Let us see if we might refer to a phantasy as a misphantasy? Let us say that you are having a fantasy about your wife. But this fantasy turns out to be wrong. Your phantasy was that she is passionate about leather collars. But when you tried to make her put one on herself, and when you even yourself attempted to put a leather collar on her, she point blank refused. You...

   BERÄTTARGREPPETS MYSTIK   Ofta kan man i många sämre romaner från den gamla klassiska tiden finna ett glömske-grepp, ett glömske-skeende: att det i dessa. Till exempel kan det inledningsvis i boken berättas om någon person som låtsas ha glömt något, d.v.s. avsiktligt lämnat något bakom sig, för att bli tvungen att avlägsna sig från ett sällskap, för att ”hämta något”. På så sätt kan man – som berättare - få tillfälle till en liten rekapitulering, och samtidigt som man har börjat berätta sin historia, så avlägsnar man sig, inte sällan övertydligt retfullt, ifrån denna, för att sen återkomma till handlingen, laddad man ny information och ny kraft, till att ta sig an det skeende, som man redan inledningsvis börjat återge. Viktigt är att den inledande anmärkningen om glömskan utformas på ett så noggrant och sorgfälligt och med en så i själva berättandet övertygande touche, så att man i det man berättar om denna glömske övertygar läsaren om att man själv, som berättar...

  Trumbechers diamant                KAPITEL ETT     Telefonsamtalet kom klockan halv två en augustisöndag. Jag hade just varit ute en sväng invid Majvallen med grannfruns hund, Bandit , och på Seven Eleven för att köpa lite snabbkaffe och croissanter. När jag kom hem till min lilla pittoreska hörnlägenhet fick jag samtalet på mobilen. Det var från en ung dam som muntert presenterade sig som Pauline. Hon hade förmodligen sökt på ”privatdetektiv” och ”Göteborg” på Google , och funnit mig. Hon undrade om hon kunde hyra mig för några veckor.         “Mitt namn är Pauline Box. Är detta Bertrand Nilsson ?” frågade hon.        ”Jodå.” menade jag lite paff och tog tag om bordskivan på köksbordet. Allvarligt talat: hade inte fått så många jobb sedan jag lade av med arkeologin och konsten och slog mig in i säkerhetsbranschen.     ”Skulle du kunna tänka...

  ETT ENDA PROBLEM Jag kommer ihåg att jag en gång läste en bok av Albert Camus, där han påstod att det bara fanns ett enda filosofiskt problem, nämligen självmordet. Det låter sig ju sägas. Om man med filosofiskt problem menar något man kan grubbla öber i oändlighet utan att komma fram till något svar på det, så kan jag förstå en del av hur Camus tänkte. Men jag har en annan kandidat till det filosofiska problemt par excellence. Nämligen dårskapen. Få ämnen är nämligen så aktuella för en människa livet igenom som dårskapen eller galenskapen. Är det intgte så att man redan har drabbats av dårskapen, och sitter där komplett galen, så kan det ju i nästa ögonblick vara så att däårskapen vandrar in och tar befälet över ens sinne, och så sitter man där, på den psykiatriska avdelnigne och undrar vem som har rätt, den läkare som distinkt förklarar att man blivit galen, eller man själv, som förklarar att det bara är en naturlig sak att man är orilg över att människor kryper fram i ett ...