tänker jag då

  It occurred only years after the horrendous pandemic, the Covid19 , had paralyzed the entire world. The economy had been slowing down, and the disease – which we still do not understand completely - made many people face death, sorrow, hunger, and homelessness. In November of this year, Rattner & Rattner, the renowned and prosperous London Shipping Agency, hired me as an officer onboard the Punjab , a Handysize Geared Bulk Carrier. Minutes after being appointed an officer at a visit to the Staff Employment Office, I set out to find my ship from Emmet Street, where the office building was situated. I was on foot, in light rain and some wind in the dusky remains of the Tuesday afternoon, out for the vessel, which was an immense one, lying at anchor outside the Northwest Pier of London Outer Harbor. I had been hired in an extreme hurry due to a mishap on a red London bus on the morning of the ship´s departure; the ordinary 3rd Mate – a man whose name I forgot - unprovoked g...

  "Klockan var sju på morgonen. Jag sade nu till den storväxte och med vitt hår och högrött ansikte försedde Suydman, där jag satt i en knarrande korgstol intill denne, som yrvaken belägrade en identisk, att jag glömt min plånbok på rummet och måste gå och hämta den."   Ofta kan man finna ett glömske-grepp , ett glömske-skeende i många sämre romaner från den gamla goda tiden: och man kan finna att det i dessa, till exempel inledningsvis, berättas om någon person som glömt något, en plånbok eller så, eller låtsas ha glömt något , d.v.s. avsiktligt lämnat något bakom sig, för att bli tvungen att avlägsna sig från ett sällskap, för att ”hämta något”. På så sätt kan man – som berättare - få tillfälle till en liten rekapitulering, och samtidigt som man har börjat berätta sin historia, så avlägsnar man sig, inte sällan övertydligt retfullt, ifrån denna, för att sen återkomma till handlingen, laddad man ny information och ny kraft, till att ta sig an det skeende, som man re...

  FÖRETAL               Läsaren av denna bok ( du ) kommer snart att observera att den är resultatet av ett djuplodande samarbete mellan många psykiska instanser, som man kan kalla medvetandelager. Mentala fakta, likaväl som historiska traditioner, kan dock bara sökas kunskap om genom successiv aktivering av lager som är bekanta med sina grannar i det djupa medvetandet. Som resultat av en samvetsgrann dokumentation av dessa till stor del omedvetna lagers professionella samarbete framstår sedan till sist boken som rejält exklusiv i sin fantastiska hyllning av de resor som författaren till denna bok har gjort i det yttre och det inre i vår existens. Boken, som läsaren ( du )   nu har i   händerna, berättar – förutom om författarens unika verklighet - också om våra förfäders historiska medvetande, om deras önskningar och sorger. Den uppmärksammar speciellt vårt sinnes produktivitet och tillvarons sorgespel, all...

                                          Avvägens mystik ”Det är bara teater.”, brukade min mor säga när vi såg en film, när jag var liten.   Lugnande. Det som gällde var – uppenbarligen - att överleva filmen, så smärtfritt som möjligt. Och jag överlevde upp till vuxen ålder. -------------- Klockan var halv sju denna vårmorgon. Violette – min flickvän – och jag låg bredvid varandra i hennes dubbelsäng. Jag hade just fått en ljus idé. Jag tänkte, att om man inte kunde komma på en bra plot för sin nästa bok, så borde man sätta av några dar till att se gamla filmer, som man ju kan hitta på YouTube, men se till, så att man bara såg allihop till hälften. Efter bara ett femtontal halva filmer skulle man bli så sugen på en bra historia, som   löpte ända till slutet, att man sk...