FLICKAN I FÖNSTRET
FLICKAN I FÖNSTRET. Stadens universitet var känt för att vara oöverskådligt. Kanske på grund av dess ålder, traditioner och för att man tillåtit en administration ta över innan den gamla helt avvecklats. Hur som helst så visste ingen människa hur många institutioner detta universitet innehöll, och det löpte som ett evigt skämt i korridorerna i universitetets huvudbyggnad, som låg på en kulle i en park omgiven av gigantiska lindar och kastanj, att man alltid kunde leta upp någon institution, där professuren var vakant och insätta sig själv som prefekt där och sen lyfta ett litet honorar livet ut, och ingen skulle säga någonting om det. Fullt så illa var det nu inte men under tiden för det stora kulturlyftet – som det då kallades – var det närmast en folksport bland studenterna, att vid sidan av doktorera i något ämne som nästan ingen hört talas om och som få nånsin kunde övertygas om den reala existensen av. Så förhöll det sig också detta år, 1972, då jag själv av en ...