tänker jag då

      När jag tagit mig ner för de knirkande trapporna i kolmörket i trappen och nått den lilla hallen, så såg jag där ett par gula ögon. Det var givetvis katten. Sara hette hon. Det stod på en lapp på hennes halsband, som jag skymtade i det månsken som slapp in genom en liten fönsterglugg vid trappfästet. Lukten i trapphuset var speciell, och det skulle ta en gof stund att redovisa denna mystiska odörs sammansättning. Man kan tänka sig våt masonit, kattpiss, gammalt läder, ärg – som från gamla tromboner – trasmattor, ruttna ägg, grisjuver, gamla biblar, o.s.v. Jag smög ner, lyfte mina ben ett och ett över katten, som fökjde varje min rörelse med lika delar intresse och misstänksamhet, utan att man därför kunde kalla intresset misstänksamt eller misstänksamheten intresserad. Slutligen kom jag till ytterdörren, som knappt ens var stängd. Den hängde lös på sina hakar och orkarde inte ens ge ifrån sig ett gnissel när man sköt upp den. När jag väl fått denna port ...

 

 ....... Jag läste en gång en anteckning som rörde skarpsinne. Jag tror det gällde filosofer. Den löd ungefär så här: Aldrig nånsin är dessa så enastående skarpsinniga i sina resonemang som när de vet om att de har fel, men ändå beslutat sig för att göra allt för att dölja detta. Nu kan man tänka sig att även detta kna göras god litteratur av. Och vem vet, kanske är det själva kärnan i litteraturen, detta att uppamma den allra yttersta skaprsinnighet, för att dölja att något i själva verket förhåller sig precis tvärtom. Kanske är det jag skriver just nu just ett exempel på detta enastående skapsinne. Jag redogör här, i skenbar oberördhet för en liten vitsighet, medan jag i mitt sinne är ganska noggraant exakt i motsatt sinnestämning mot den ni percepterar med era förnämlöiga sinnesreceptorer, som ni har till låns

  KAPITEL FYRA   Li ksom jag alltid känt en dragning till vansinniga människor har jag, beträffande kvinnor, i hela mitt liv enbart umgotts amoröst med blonda, kattlika kvinnor av den där sömniga typen, som man får dra omkull utan att de gör så mycket väsen av det hela, men mest drickar lemonad under tiden. Så var också Els-Marie av det lasciva, sävliga och rågblona, lite lätt korkade slag, som jag alltså trodde mig föredra. Det är ju aldrig lätt att veta vad man föredrar, då man kan tända till på de mest otroliga kombinationer. Jag blir ju mest upphetsad av små mörka,veslilika rågummibröstade tonåringar, men dom är ju alldeles för besvärliga att ha och göra med i längden, så därför håller jag mig till de typiskt Vimmerbyaktiga, som man lätt kan hunsa hit och dit. Nu hade Els-Marie blivit sjuk, eller åtminstone fått en kämpa. Hon hade råkar göra illa sitt knä ordentligt i det att hon fastnade i en trampolin. Knäet bröts och sedan dess så är hennes mest vanliga replik, ...

        ”Det är framför allt viktigt att inte låta psykopaterna styra världen. Vad vi behöver i en modern kommunikationstät värld, är en sköld emot psykopaterna. Ty de ( eller ni, eller vi ) är så duktiga på att via ord övertyga, på ett övertygande sätt.” Det ansåg Tutor Larsson, som var en ung blond dräng på Barkholm och som, klädd i grå, säckiga byxor, just nu gled fram på en gammal mörkgrön damcykel upp mot godset, blängande upp mot solen, som just skulle till att gå i moln. Kanske skulle de te å bli lite regn i alla fall. Man kanske skulle ställa fram e tunna. Tutor var politiskt intresserad, vegan och för barnbegränsning.   Angående dennes syn på psykopatrna, så hade den växt fram undersamtal med traktens postförmedlare, en viss Pontus Gammelstedt, som på sin runda brukade stanna till vid godset en timme eller så. Pontus bodde uppe vid stora vägen, intill bilverkstaden, och körde själv en urgammal volvo. Pontus menade nämligen, angåend...

  DELUSION   ISLAND. Many would assert that if you have misunderstood something, then you haven´t understood at all. But it might not be that simple. Because look at the concept of misconception. Suppose you have a misconception regarding something specific. In that case, you might say that you haven´t got any conception at all about it. But certainly, you have. You do have a conception that you might have harbored for many years and upon which you have based all your doings, dreams, and plans. A misconception is some kind of conception. Otherwise, you might not have been able to build all your life on it. Let us see if we might refer to a phantasy as a misphantasy? Let us say that you are having a fantasy about your wife. But this fantasy turns out to be wrong. Your phantasy was that she is passionate about leather collars. But when you tried to make her put one on herself, and when you even yourself attempted to put a leather collar on her, she point blank refused. You...

   BERÄTTARGREPPETS MYSTIK   Ofta kan man i många sämre romaner från den gamla klassiska tiden finna ett glömske-grepp, ett glömske-skeende: att det i dessa. Till exempel kan det inledningsvis i boken berättas om någon person som låtsas ha glömt något, d.v.s. avsiktligt lämnat något bakom sig, för att bli tvungen att avlägsna sig från ett sällskap, för att ”hämta något”. På så sätt kan man – som berättare - få tillfälle till en liten rekapitulering, och samtidigt som man har börjat berätta sin historia, så avlägsnar man sig, inte sällan övertydligt retfullt, ifrån denna, för att sen återkomma till handlingen, laddad man ny information och ny kraft, till att ta sig an det skeende, som man redan inledningsvis börjat återge. Viktigt är att den inledande anmärkningen om glömskan utformas på ett så noggrant och sorgfälligt och med en så i själva berättandet övertygande touche, så att man i det man berättar om denna glömske övertygar läsaren om att man själv, som berättar...