tänker jag då

  Kap. 18. Lektion om författarens begrepp.             “Det är barnsligt …..It is childish to suppose that a hundred books can be named as those which are the best for each and every one. The simplest experience of the world proves that a work of great excellence may deeply move one person, while it leaves another untouched; and that a book which has influenced one strongly in one's youth may lose such influence over one's later years. There is practically nothing that every man can read at every time..”    ( Edward Brandes, bror till Georg. )   Till filosofi hörde nu på sätt och vis även, enligt Orienthielm, nu läran om Författaren, eller människan som berättare, som han hellre uttryckte saken.       ”När man skriver en roman, så måste man, som författare, skapa en berättare, och det är berättaren, som i romanen, måste bli den som kommer nära läsaren. Författaren måste inte synas, ja: ...

  PANIK.   "Laviner i fjällen ökar lavinartat."   Jag lovade min förläggare att det skulle bli en lättläst roman, och att den skulle locka många läsare, för den skulle bara rakt igenom handla om panik. Alla vet vad panik är, och panik är nu – hur obehagligt det än är – inte något som kan förknippas med långtråkighet. Det tillhör dessutom den grupp av tillstånd, som man lätt tillskriver andra, och ett tillstånd som det är lätt att förakta, även om man själv ju har stiftat bekantskap med det, åtminstone tillräckligt mycket för att veta EXAKT vad det är. Så är panik alltså det perfekta ämnet, för den som vill luta sig tillbaka och i lugn och ro kunna avnjuta vilka dårskaper begåvningsmässigt mindre lyckligt lottade människor har råkat hamna i, förmodligen just bara genom karaktärslöshet och dumma livsval. Ingen VETTIG människa drabbas ju av panik! Panik är ju inte en olycka som drabbar en – och olyckor rår man inte på – men ett sanslöst dåligt SÄTT att MÖTA olyckor p...

  F Y R T I O F Y R A   HERBERT STÄDAR         ”Vad är detta?” Herbert lyfte på några böcker, som stoppats ner i sekretärens nedersta låda, och såg på en bunt gamla foton som låg där, huller om buller.   Det var kort från logementet i Karlborg. Långsamt lyfte han upp kortbunten, som väl innehöll ett femtotal kort. Det var nog trettio år sedan han sist tittat på dem. Han mindes dem mycket väl, fast med starkt dubbla känslor. Fotografierna hade han själv tagit, men med en lånad kamera. Dessa bilder var helt otypiska för honom och reflekterade mer den excellens som den lånade kameran haft, än hans egna kvalitéer som fotograf. En del långa söndagar på regementet - under den första tiden i Karlborg - hade Herbert önskat ha en kamera, och varit sur på sig själv över att aldrig skaffat något mer än en enkle ”lådkamera”, som det hette. Då hade han sett att pojke på ett annat logement hade haft en tre, fyra kameror i sitt logemen...

 S E X T O N DEN LÖGNAKTIGA BARN- och UNGDOMSBOKEN Nästan alla människor överallt i världen är mycket allvarligt mentalt skadade av de slags böcker de hade påtvingats som små. Av någon dunkel anledning, eller egentligen av den självklara anledning, som kallas ”profit”, hade några människor, med stöd i olika oklara föreställningar om kunskap, moral och uppfostran, lyckats under flera århundraden prångla ut böcker och tidningar som man påstod skulle passa, förnöja och vara till god instruktion för barn. Detta kapitalistiska geschäft har genomsyrat samhället till den grad, så att man överallt i uppmuntrat diverse individer, som annars inte hade haft någon möjlighet att försörja sig, förmodligen, att SKRIVA BARNBÖCKER.        Dessa böcker, som alltså skulle vara speciellt avsedda för folk i ett visst ålderspann – för att sedan på något mysteriöst – eller ”sällsamt”- sätt vara ”passé” – har medfört ett nära nog oändligt lidande för mänskligheten, något som ...

  EDWARD VAKNAR TILL EN OVANLIG DAG     Det hade börjat blåsa en vecka tidigare, men eftersom det var höst, så var det ingen som blev speciellt förvånad över det. Fast det var bara september, vilket gjorde att man lite till mans bekymrade sig. Blåsten var hård, den var ovanligt jämn också, och kom rakt västerifrån, från Brittiska öarna. Vindstyrkan höll sig kring 25 meter per sekund. Denna jämnhet var nästan gåtfull, eller den var det, och adderade till företeelsen en air av mystik. De publika meteorologerna, flickorna och pojkarna som serverade prognoser i tv-kanalerna, dessa människor som vanligtvis håller en lätt ironisk distans till sitt publikum….verkade nu allihop förvirrade, och till och med klentrogna, eftersom en sådan vindsituation inte alls stämde med vad de hade lärt sig om sådana förhållanden på de meteoroligiska instituten. Så delade de – omedvetet och i hemlighet – upp sig i två inriktningar: vissa meteorologer på TV låtasade som ingenting, medan ...