tänker jag då

    SALONGERNA roman av   Kaj Bernh. Genell         KAPITEL ETT. Månen sken full denna septembernatt över Sten Sturekyrkan och den närbelägna Västra Karschgatan. Kyrkan låg på en liten höjd i en mindre gruspark. Gatan löpte fram till kyrkan, men just bara som en bigata. Parken var bara helt knappt insprängd i stadsbilden, och bortsett från kyrkan så fanns där även ett läroverk, som visade baksidan, med stora kvadratiska, gardinlösa fönster åt både sandplan, volyminösa träd och det spetsiga kyrktornet. Molnen gled kantbelysta sakta över en mörklila himmel. Sommaren hade något dröjt sig kvar. Väl i det skarpa ljusskenet vid ett periodvis välbesökt fastighet på Västra Karschgatan kunde man se att klientelet var unga välklädda människor, ofta nog berusade och på väg från en lyxkrog och således förledda av någon lustigkurre till frestare till att öda pengar en timme eller två tillsynes på sådant som egentligen inte var något på gatans ...

  Med reflexion förstår jag lust. Reflexion är ett förhållande. Där tom identitet icke slagit igen dörren om sig själv, - där finns reflexion. Reflexion är som en frihetens aktivitet i rum, där inga gränser ännu har legitimitet … .D ä r kan gl ä djen frodas ordentligt. .Lustfyllt, - s ä llan som n å gon pl å gsam dans. Den ä r s å att s ä ga den "glada retoriken": den f ö rs ö ker ö vertyga dig sj ä lv om att du ännu inte vet vad du genom denna ganska enkla syssla kommer att snart få veta … . Just det, att det ä r fr å ga om retorik, en inre retorik kanske man inte i f ö rsta hand t ä nker p å . Den ö vertygar och tr ö star och ger kunskap p å en och samma g å ng! Reflexionen ä r så lik en självgående maskin. En lång lust, som lätt finner sina orter hos oss människor. Reflexion är som ett landskap utan bortre gränser. Utan att tänka på eventuella andra landskap. Och då har filosofin lätt att leva.   Reflexionen är ständig, - liknar en hand, uppehållande mig i en atmosf...

    Svenska Afrikanska kompaniet och Hendryk Carloff   Under drottning Kristinas regenttid, vilken löpte fram till 1654, hade en affärsman från Belgien nästlat sig in i de högre samhällsskikten i landet Sverige, genom stordåd inom affärs- och industrivärlden. Han hette Louis De Geer. De Geer   -   som mestadels inte alls bodde i Sverige - sysslade bland mycket annat med vapen-tillverkning och textilframställning. Han blev adlad här 1641. På initiativ av de Geer - med oktroj från Kristina - och andra amoraliska äventyrare bildades år 1649 'Svenska Afrikanska kompaniet', vars huvudsakliga mål var att bedriva handel med slavar, guld och elfenben i Västafrika. En expedition med den mångförslagne internationalisten Henrik Carloff från Rostock i spetsen sändes i väg till Guldkusten. Vid Cabo Corso köpte svenskarna mark ( i konkurrens med Engelsmän )  av kungen av Futu. Det köpta området, som kallades Koloni, låg på nuvarande republiken Ghanas område och adm...

"Anmärkningsvärt att en kurdisk kummunist avgör.", säger Åkesson, refererande till Socialdemokraternas maktövertagande. Alla som röstar på Sverigedemokraterna måste alltså vara medvetna om att de röstar på ett rent rasistiskt och främlingsfientligt parti. Så, om man är idi*t, så kan man rösta på Åkesson! DEt är nä,ligen EN SAK att se att vi har många invandrare, och integrationsproblem. EN ANNAN SAK  är att rösta på ett rasistiskt parti. Den som röstar på ett rasistiskt parti kommer nämligen att åstadkomma TUSEN GÅNGER MER SKADA än några tusen ointegrerade invandrare.

  [ Hamnen låg framför mig med tusen och åter tusen av skepp, kranar, skjul och pirer. Överallt gick trappor och viadukter, tåg och vagnar på kilometervis av räls syntes i alla riktningar. Så underliga städer människan byggde. De var en del av arbetet. Arbetet, denna överenskommelse mellamn människor, ofta inte helt rationell och meningsfull, men ändå den enda överenskommelse som var meningsfull, just eftersom den byggde på ömsesidighet. Det fanns i själva verket ingen annan anständighet någon annanstans i världen än i arbetets överenskommelse, och staden, denna ofantliga organism var förlämgmiomngem, förutsättningen och själva orten för denna anständighet och överenskommelse, och i denna anständighet, helt enkelt, präglad av rök, dimma och tusen lukter, anständig. Så var detta London anständighetens stad, tänkte jag, medan jag fällde upp kragen mot vinden, som höstklädd tog i.]

  Nu hände något med papegojan. Med ett nära nog osannolikt brak hade denna försatt sig inte bara i rörelse, men även bestämt sig för att med all kraft under vingrotation,braka in i burens ena kortsida. PANG!, lät det. och hela buren riste och gnydde och frön och halm flög upp i ett stort dammmoln, som strax kom både Stig och mej att både nysa och hosta. Vi fick snabbt rycka upp ett fönster, för att sen rymma ut på balkongen där vi sen stod och nös och pustade ut, medan inne i Stigs lägenhet, den stora gröna arapapegojan gjorde ett andra försök att bräcka bort kortsidan av dess fängelse. Föergäves även denna gång. ”Herregud”, sa Stig,” va fan var det?” ”Den har väl lärt sig att flörstå, tydligtvis”, sa jag, och använde i rena skräcken ett ord, som en gammal släkting till mig brukade använda i varannan mening. Kanske dyker sådana egendomliga ord, som ”tydligtvis” upp efter svåra trauman.

  EN OSENTIMENTAL RESA En roman. av Bill Clactoe   Kapitel 1. Starotsken försökte hejda mig, men det var omöjligt. Inom kort hade jag fått tag i en mindre båt - benämnd S/s Vita, en gammal skorv, troligen rysk, en mörkgrön och vinröd lastbåt med rostig järnplåt - som förde mig till en öde ö utanför kusten, och som det var en kompetent besättning, trots att allihop var från Irak eller Kurdistan, gick seglatsen på bara runt en timme. Jag steg iland och möttes av ett gigantiskt oväder med åska. Väl inne i ett obebott hus slog jag mig till ro, men hörde rätt vad det var några vargar utanför. Jag tog för sannolikt, att jag och vargarna var de enda levande djuren på ön. Mitt i åskvädret ställde jag mig den lustiga frågan om jag skulle öppna dörren för vargarna! Det var rakt emot mitt eget Själv som jag öppnade. Vargarna smög då försiktigt in och lade sig kring den öppna spisen och slöt ögonen. Efter att ha givit d...